Blåa berg och hav
Storstadstur och rosa frulle
För ett tag sen tog oss de 8 milen norrut och kollade in Sydney en sväng. Väl i storstan gjorde vi vårt bästa för att hinna med det mesta. Allt från shopping till fika och turistande klämde vi in. När vi sedan sammanfattade trippen hamnade staden hos oss båda på topp tre-listan över storstäder vi gillar bäst. Inte dåligt jobbat på två dagar! Detta är vi övertygade om hade varit sanning även om vi inte varit i fler storstäder än typ fyra. Staden har så mycket och den är ju så vacker!
Sen har vi ätit en frukost i Australienska bröstcancerfondens regi också. Engelsk frukost från storkök kanske inte är vad man alltid längtat efter kl 7 på morgonen men det var ju för en god sak och det hela var sannerligen en upplevelse ändå. Tyvärr packade ingen av oss med utklädningslådan så när det nu kom en frukostmaskerad på tapeten blev det en skum blandning av de två teman som påbjöds, Grease lightning eller bara härligt rosa.
TIll nästa bloggavsnitt har vi fått efterlängtat besök från Kungsholmen. Så håll i hatten och häng mer än gärna med på nästa tåg!
Ännu en vecka i himlen under jorden
Nu har vi legat på latsidan vad det gäller bloggandet ett tag. Ber om ursäkt för det. Förra helgen firade vi att vår vän Ryan fyllde 30 år. Igen. Alltså han fyllde inte 30 igen men vi firade det igen. Denna gång bestod festdeltagarna av hela släkten och så dom två udda figurerna utan blodsband till någon annan än varandra, vi! Vi åt söndagslunch tillsammans på en mycket vackert belägen restaurang i Gerringong och Rosalyn hade köpt en jättefin tårta med en porträttlik figur som kronan på verket. Från restaurangen ser man ut över havet och som en havets 30-årspresent kom ett helt gäng delfiner och surfade på vågorna alldeles invid stranden. Häftigt!
Den här veckan har varit rätt lugn, vissa har sovit en hel del, andra har jobbat en hel del, gemensamt har vi testat lite saker från menyn på vårt lokala strandcafé, och laddat för kommande bataljer i helgen när vi sticker till Sydney. En höjdpunkt i veckan var när vi stod på stranden vid huset och fick syn på några knölvalar. Dom var en bit ut, men ändå. Dom plaskade med stjärtarna så vågorna slog högt. Mäktigt!
Kalaset på Foxground
1:a, 2:a, 3:e Oktober och första Maj
Hej igen alla läsare. Länge sedan senaste inlägget, något som vi skyller på en tuff långhelg för oss här i underjorden. I måndags var det nämligen labour day en röd dag här i Australien. Olov tillbringade ledigheten (ett skönt avbrott från hans annars hektiska vardag) med att gå med i Wollongongstudenternas dykarklubb och hänga med dom söder ut till Motigue Islands för att leta efter Nemo. Han hittade och naturligtvis aldrig Nemo (han för länge sedan blivit suschi) men hittade istället mängder med nyfikna och lekfulla sälar, några gigantiska knölvalar, stingrockor, stora hajar av ännu okänt slag och miljoner med andra fisksorter (kanske inte miljoner men massor). Dessutom ett stort skeppsvrak och några undervattensgrottor att utforska. Med andra ord fan Olov lyckan istället för Nemo.
Åsa tog vara på sin ledighet från sin bror genom att sova hela lördagen. Sedan åka till Ros och Ryan i fagra Gerringong på söndagen för att leta efter Nemo i botten av ett antal cocktailglas och se Dragons vinna footy-finalen mot Sydney Roosters. Måndagen gick åt till att klappa getter och kycklingar på en bondgård och vara med om två trafikincidenter. Första handlade om en för stor bil i ett för litet parkeringshus, skadan på bilen kunde fixas med en spark på navkapseln. Andra olyckan var av lite mer allvarlig typ, bilen vari Åsa och Ros satt, stod och väntade på klartecken från en trafikpolis som arrangerade om trafiken från en trafikolycka (!) då helt plötsligt en 17årig billist rammade in i bakluckan. Skadan på bilen var i dethär fallet klart större. Två skärrade tjejer och en nyfattig 17åring fick hjälp av en rutinerad trafikpolis att reda ut olyckan. Åsas nacke är sedan olyckan lite öm men har redan blivit tilltittad av en läkare (Ross pappa) och det är förhoppnings- och troligtvis bara en enklare sträckning i en muskel.
I skrivandets stund sitter Olov på några klippor vid stranden och njuter tillsammans med några ödlor av eftermiddagssolen. Åsa arbetar i sitt anletes svett inne på sitt kontor. Kvällen kommer senare att bjuda på lite gemensam simträning, schnitzel special night med Åsas kollega Jo och bio.
Regnskog och footy
Dagen slut och nytt livstecken från underjorden. Idag har vi tagit oss an regnskog och Mt. Keira. Olov lyckades bränna sig på en slags monstruös, tropisk brännässla medan Åsa hade ett betydligt mer harmonisk möte med naturen. Det var en tät skog som täckte Mt. Keiras branta sluttning men efter timmars vandring bröt vi igenom och fick njuta av en underbar utsikt över Wollongong och en lika underbar lunchmacka innan vi vände och traskade hem.
Efter en enkel middag samlades vi alla i kvarteret på vår bowlingklubb (se föregående inlägg) för att se The Dragons ta sig an The Tigers i lite äkta aussie footy. Våra hjältar (the dragons) vann och är nu i grand final. Matchen var minst lika tuff på planen som i baren, både tiger- och dragonsfans fanns på plats och spänningen mellan dom var nära 10 000V.
Nu, godnatt från ett kokande W'gong, imorn Sydney, missa inte nästa avsnitt!
Nu blir vi igenkända på Bowlingklubben.
Veckan som gått
Fredag och helg
We got company
Nya bedrövelser och dags för ett nytt inlägg! Igår blev vi blåsta på två lägenheter. Vi avslutade dock dagens aktiva period med att neka två så det jämnade ut sig.
Dagen började väldigt hoppfullt, vi hade stämt träff med en viss Ms Ti Tree. Vid mötesplatsen, 20 minuter senare än utsatt tid hittade vi tillslut denna glada kines som nästan helt saknade språköra. (Hon hade för övrigt väntat lika länge eftersom hon trodde hon väntade på två killar). Med teckenspråk lyckades Ms Tree göra klart att hon och hennes pojkvän pratat med hyresägaren igen och det visat sig att deras lägenhet var upptagen av två kineser. Mycket märkligt tyckte vi, hon bad om ursäkt och ville bjuda på kaffe. Allt var väldigt förvirrat så vi avböjde kaffet men tackade ja till att surfa på hennes dåliga samvete och låta henne höra runt med folk hon kände om boende till oss.
Idag har vi kollat på tre ganska risiga ställen att bo, för übermycket penningar. 4500 sek/var för ett sovrum var och dela kök och badrum med 4 andra och sen ha ordentlig restid till centrum, inte riktigt ok tyckte vi. Får se hur lång tid det tar att ändra sig... Iaf har vi oersättlig hjälp av vår vän Rosalyn som bor i närheten som drar i alla sina trådar så gott hon kan. Vi kämpar på. Det ska gå.
Vi har fått sällsis också. Två kackerlackor hittills.
Jakten
Detta har hänt:
Det första skriet från vildmarken...
Vi var båda inställda på det. Att det är långt till Australien. Ändå. Det är så himla skitlångt! För varje timme efter de 20 första var vi förvånade över att inte vara framme än. När det blev mörkt för andra gången, fortfarande i luften, kändes det smått otroligt. Och när vi för hundrade gången blev tillfrågade om vi ville ha te eller kaffe skrattade vi bara ett uppgivet skratt. Och sen äntligen landade vi i Sydney, tog oss till vår nya stad, the Gong som den kallas och plötsligt har det hänt som är en finurlig sak med oss människor, hela den långa jobbiga resan är nästa glömd. Som ett minne blott av ett aningen jobbigt måste för att ta sig fram till något nytt och spännande. Konstigt. Och bra. Jättebra funktion faktiskt. Annars skulle man aldrig göra jobbiga grejer två gånger och det vore tråkigt. (Förutom att jordens befolkning kanske skulle vara mer sansad i antal).
Vi har varit här i två dagar nu och även om vi bor på ett hostel med ett aningen snuskigt kök så har tiden gått fort. Misstänker att dessa 3,5 månader kommer göra desamma. Just nu är fokus helt och hållet inriktat på att hitta någonstans att bo mer permanent, verkar inte vara så lätt som vi hade tänkt och hört, men vi är ändå full av förtröstan. På endera sättet kommer vi uppgradera från badrummet utan handfat och vardagsrummet där det på ett charmigt sätt växer in någon sorts busklupin genom det trasiga mosaikglaset. Men än så länge känns allt så nytt och spännande så det inte gör så mycket. Inga kackerlackor i sikte och det är huvudsaken.
Vädret är som Sverige i Juni. Varmt och gött i solen men rätt så mycket kallare när solen går ner. Bada är inte att tänka på än, även om vi såg ett helt gäng surfare ligga och guppa på sina brädor när vi gick strandpromenaden igår. Det har officiellt bara varit vår här i 6 dagar, våren börjar tydligen i september. Eftersom det alltså är vårvinter för de boende här är det kanske inte så konstigt för dem, om än vi har fått oss några goda skratt, att vissa väljer skinnstövlarna med fluffigt foder. Men det verkar vara väldigt varmt att ha dem nu för de måste kompensera med kortkorta shorts. Ser lustigt ut.
Tanken är att vi ska vara någorlunda flitiga och skriva här båda två i framtiden så ifall ni är nyfikna på vad vi gör, läs mer än gärna!
Kram från oss down under (fortfarande jet lagged)