Dagen slut och nytt livstecken från underjorden. Idag har vi tagit oss an regnskog och Mt. Keira. Olov lyckades bränna sig på en slags monstruös, tropisk brännässla medan Åsa hade ett betydligt mer harmonisk möte med naturen. Det var en tät skog som täckte Mt. Keiras branta sluttning men efter timmars vandring bröt vi igenom och fick njuta av en underbar utsikt över Wollongong och en lika underbar lunchmacka innan vi vände och traskade hem.

Efter en enkel middag samlades vi alla i kvarteret på vår bowlingklubb (se föregående inlägg) för att se The Dragons ta sig an The Tigers i lite äkta aussie footy. Våra hjältar (the dragons) vann och är nu i grand final. Matchen var minst lika tuff på planen som i baren, både tiger- och dragonsfans fanns på plats och spänningen mellan dom var nära 10 000V.

Nu, godnatt från ett kokande W'gong, imorn Sydney, missa inte nästa avsnitt!

Nya bedrövelser och dags för ett nytt inlägg! Igår blev vi blåsta på två lägenheter. Vi avslutade dock dagens aktiva period med att neka två så det jämnade ut sig.

Dagen började väldigt hoppfullt, vi hade stämt träff med en viss Ms Ti Tree. Vid mötesplatsen, 20 minuter senare än utsatt tid hittade vi tillslut denna glada kines som nästan helt saknade språköra. (Hon hade för övrigt väntat lika länge eftersom hon trodde hon väntade på två killar). Med teckenspråk lyckades Ms Tree göra klart att hon och hennes pojkvän pratat med hyresägaren igen och det visat sig att deras lägenhet var upptagen av två kineser. Mycket märkligt tyckte vi, hon bad om ursäkt och ville bjuda på kaffe. Allt var väldigt förvirrat så vi avböjde kaffet men tackade ja till att surfa på hennes dåliga samvete och låta henne höra runt med folk hon kände om boende till oss.

Idag har vi kollat på tre ganska risiga ställen att bo, för übermycket penningar. 4500 sek/var för ett sovrum var och dela kök och badrum med 4 andra och sen ha ordentlig restid till centrum, inte riktigt ok tyckte vi. Får se hur lång tid det tar att ändra sig... Iaf har vi oersättlig hjälp av vår vän Rosalyn som bor i närheten som drar i alla sina trådar så gott hon kan. Vi kämpar på. Det ska gå.

Vi har fått sällsis också. Två kackerlackor hittills.

Vi var båda inställda på det. Att det är långt till Australien. Ändå. Det är så himla skitlångt! För varje timme efter de 20 första var vi förvånade över att inte vara framme än. När det blev mörkt för andra gången, fortfarande i luften, kändes det smått otroligt. Och när vi för hundrade gången blev tillfrågade om vi ville ha te eller kaffe skrattade vi bara ett uppgivet skratt. Och sen äntligen landade vi i Sydney, tog oss till vår nya stad, the Gong som den kallas och plötsligt har det hänt som är en finurlig sak med oss människor, hela den långa jobbiga resan är nästa glömd. Som ett minne blott av ett aningen jobbigt måste för att ta sig fram till något nytt och spännande. Konstigt. Och bra. Jättebra funktion faktiskt. Annars skulle man aldrig göra jobbiga grejer två gånger och det vore tråkigt. (Förutom att jordens befolkning kanske skulle vara mer sansad i antal).

Vi har varit här i två dagar nu och även om vi bor på ett hostel med ett aningen snuskigt kök så har tiden gått fort. Misstänker att dessa 3,5 månader kommer göra desamma. Just nu är fokus helt och hållet inriktat på att hitta någonstans att bo mer permanent, verkar inte vara så lätt som vi hade tänkt och hört, men vi är ändå full av förtröstan. På endera sättet kommer vi uppgradera från badrummet utan handfat och vardagsrummet där det på ett charmigt sätt växer in någon sorts busklupin genom det trasiga mosaikglaset. Men än så länge känns allt så nytt och spännande så det inte gör så mycket. Inga kackerlackor i sikte och det är huvudsaken.

Vädret är som Sverige i Juni. Varmt och gött i solen men rätt så mycket kallare när solen går ner. Bada är inte att tänka på än, även om vi såg ett helt gäng surfare ligga och guppa på sina brädor när vi gick strandpromenaden igår. Det har officiellt bara varit vår här i 6 dagar, våren börjar tydligen i september. Eftersom det alltså är vårvinter för de boende här  är det kanske inte så konstigt för dem, om än vi har fått oss några goda skratt, att vissa väljer skinnstövlarna med fluffigt foder. Men det verkar vara väldigt varmt att ha dem nu för de måste kompensera med kortkorta shorts. Ser lustigt ut.

Tanken är att vi ska vara någorlunda flitiga och skriva här båda två i framtiden så ifall ni är nyfikna på vad vi gör, läs mer än gärna!

Kram från oss down under (fortfarande jet lagged)