Det blir textblogg idag för att vi skämmer bort er läsare för mkt ändå. Eller så är vi för lata. I vilket fall smälter era hjältar in bra här, trivs, har till och med blivit stammisar på den lokala bowlingklubben. Stammisar i betydelsen blivit igenkända av entrévärlden som utan att be oss visa leg. visade oss inskrivningsbordet. Det kanske inte låter som någon stor framgång men lokala bowlingklubbar är en big deal här. Dessa klubbar finns i alla bostadsområden och förorter och är en fet bit av det sociala livet här. Det är inte så mkt bowling (vet inte om våran har någon bana) som det är restaurang/klubb/bar/casino/bingohall/café och mycket mer. Vi har inte klurat ut alla detaljer man måste vara klubbmedlem för att komma in på stället, vilket vi alltså inte är. Fast om man inte är det kommer man in ändå men man måste skriva sitt namn och adress på en lapp under överseende av en vakt och sen tar man med sig lappen utan att visa den för någon under hela tiden man är där. Typ så att om en icke-medlem glömmer vad den heter eller bor kan man snabbt ta fram lappen och läsa innantill. När vi kom dit idag var det jättemycket folk som alltid på helgen och vakten hade fullt upp med att öppna dörrar och hälsa på alla (andra) stammisar men tog sig ändå tid att hälsa lite extra på oss och fråga hur vi mådde! Antingen tyckte han vi var speciellt trevliga gäster förra gången eller så smälter inte två förvirrade svenskar in så bra som vi trodde, hur som helst har vi gjort ett intryck och vi är nöjda med utvecklingen.

Men hörrni, vi hör inte av er så mycket som vi önskar! Hur mår ni?